0 Läs mer >>

Malmö FF har ikväll chansen att bli det första svenska lag på 14 år att ta sig till Champions Leagues gruppspel. Efter 2-1 förlusten borta mot Salzburg förra veckan har österrikarna nu ett litet övertag inför det viktiga returmötet i Malmö.

Så hur ser chanserna ut för MFF?

Chanserna är relativt goda jämfört med 2011, den senaste gången MFF var i Champions League-playoff, då man hade ett 4-1 underläge att vända mot kroatiska Dinamo Zagreb. Då var man nära, man var endast ett mål ifrån Champions League-avancemang och chanser saknades inte.

Den här gången är ett 2-1 underläge betydligt lättare att vända, men frågan är om man lyckas mot ett offensivt väldigt skickligt Salzburg. MFF är i sina bästa stunder ett lag som absolut inte hade gjort bort sig i de europeiska ligorna, men det som saknas är rutinen från spel mot motståndare av högre kvalitet samt tempot.
Med lite tur och skicklighet samt stöd från hemmapubliken tror jag mycket väl att MFF kan vinna matchen.

Men medan många tycker att detta är den största chansen ett svensk lag har haft på många år, ska vi komma ihåg, och vara ärliga att säga, att Salzburg är ett bättre lag. Dock är jag mest orolig för att Malmö ska falla för att flera av spelarna inte håller måttet, snarare än att Salzburg skulle vara för bra.

Robin Olsen har visserligen gjort en kometkarriär och gått från div.2 till Allsvenskan och europaspel på bara några år och stått för en rad fina insatser. Men faktum är att han har svajat en del under inte bara den här säsongen, utan även förra då han vikarierade för skadade Johan Dahlin. Fina räddningar har blandats med instabila ageranden som visat att han ännu inte är färdig i sin utveckling. Dock har han gjort den här resan på väldigt kort tid och är fortfarande relativt ung och att han inte är färdigutvecklad, är ju positivt i sig. 

Backlinjen är förvisso stark, men det är med allsvenska mått mätt. Ute i Europa är jag osäker på om killar som Erik Johansson och Pa Konate är tillräckligt bra för att man ska kunna lita på att de håller tätt utan att de räddas av tur, motståndarnas oskicklighet eller att hela den kollektiva organisationen håller tätt. Med det sistnämnda menar jag att de är pjäser i ett kollektivt försvarsspel och ensamma inte sätts på några större prov som blottar deras brister som fotbollsspelare på den här nivån.

Högerbacken Anton Tinnerholm hade det tufft i den första matchen mot Salzburg. Han hade långa stunder problem defensivt och i en-mot-en lägena mot sin gubbe. Dessutom hade han vissa bekymmer med bollkontroll och bollbehandling, saker som kanske inte märks i Allsvenskan, men uppenbarar sig och är avgörande i Europa när man möter betydligt bättre motstånd. Dock ser jag en viss potential i den unge högerbacken som är en frisk fläkt med sina offensiva attacker på kanten. Förbättrar han bolltouchen samt en-mot-en-spelet defensivt kan det mycket väl bli en utlandssejour för honom. Dock tror jag att en A-landslagsplats är för mycket att tro på.

En annan spelare som är stark med allsvenska mått mätt men inte håller i Europa är Magnus Eriksson. Där är problemet hans anatomi mer än hans fotbollskunnighet. För spelförståelsen och intentionerna finns där, det är bara det att hans kropp inte riktigt är byggd för fotboll. Hans fötter pekar utåt åt sidan istället för rakt fram som de flesta andra. Det är förmodligen därför som man sällan ser honom slå yttersidor och att han har svårt för att träffa bollen optimalt och få den välriktad med kraft på mål i avslutslägen vid passningar snett inåt bakåt.
Det har med benets pendel och vinkeln på foten att göra och det är svårt att få en boll välriktad med kraft om man vid passningar snett inåt bakåt ska slå till bollen med en bredsida, till skillnad från när man skjuter med vristen.

Vidare till Emil Forsberg så har han ett internationellt spel i sig. Tekniken och bollbehandlingen är av hög klass men han är tempofattig och hindras av sin dåliga fysik. I många matcher i Allsvenskan har han mattats av redan efter 60-70 minuter och inte orkat bibehålla sin höga nivå i spelet matchen ut. I europaspelet är det ett ännu högre tempo än vad det är i Allsvenskan och frågan är om han orkar hålla uppe standarden mot de mer kvalificerade lagen.

Markus Rosenberg har varit strålande efter sommaruppehållet och har visat att han är en högklassig spelare. Det syns att han är en klass bättre än alla andra i själva spelet men han är och har alltid varit något av en målsumpare. Avsluten är inte alltid de bästa och han lever lite grand på att MFF ofta dominerar matcherna och att han får många chanser på sig att göra mål.
Det till trots, Rosenberg är förmodligen lagets viktigaste spelare och det är han som ska visa vägen för detta unga lag. Men för att det ska gå vägen ikväll finns det inget utrymme för misstag. Försvarsspelet måste sättas och offensiven får inte lida på grund av det och vice versa.

Är dock lite orolig för att man från MFF-håll uttalar sig i media om att endast ett 1-0 resultat räcker för att ta sig vidare. Man talar om att försöka hålla tätt bakåt så långt in i matchen som möjligt och sedan gå för ett avgörande mål i slutet av matchen. Eller att man ofta poängterar att endast ett mål räcker för att gå vidare. Den inställningen är farlig och kan spricka om Salzburg går på tokoffensiv och gör 0-1 och 0-2 tidigt i matchen.

Men jag hoppas att man har koll på läget och på den mentala biten och att man lyckas ta sig vidare till Champions League, för det vore guld värt för inte bara MFF, utan för svensk fotboll.


Ikväll håller vi tummarna - Framåt Malmö! 


MFF:s chanser i CL-kv...

0 Läs mer >>

Jag har efter en intensiv VM-månad tagit mig friheten att "återhämta" mig och bloggen har därmed inte uppdaterats lika frekvent. Jag hade egentligen velat släppa VM-turneringen nu, men efter att ha skrivit ett inlägg om VM:s floppelva kan jag inte gå vidare utan att skriva om VM:s bästa elva.

Så här kommer den, med en 3-4-3-uppställning:



Målvakt:

Guillermo Ochoa, Mexiko
Det här var målvakternas turnering och det fanns gott om alternativ där Manuel Neuer, Keylor Navas, Tim Howard med flera mycket väl hade kunnat ta den här platsen. Men mitt val föll på Ochoa som stod för flera spektakulära och inte minst viktiga räddningar turneringen igenom. Han släppte endast in ett mål i gruppspelet och utsågs till matchens spelare två gånger om. Imponerande målvaktsspel.


Backar:

Mats Hummels, Tyskland
Försvarsgiganten var inte hundraprocentigt fit, men var ändå ankaret i det stabila tyska mittförsvaret. Var även giftig framåt med sitt driv med boll och starka huvudspel. Gjorde två mål och blev nominerad till VM-turneringens topp-tio bästa spelare.

Ron Vlaar, Nederländerna
Nederländerna kom till VM med ett ungt och orutinerat lag. Då man har ett antal storstjärnor offensivt var det defensiven som var det stora frågetecknet inför turneringen. Men man släppte endast in fyra mål på sina sju matcher och höll nollan mot Chile, Costa Rica, Argentina och Brasilien och Ron Vlaar var en stor bidragande faktor till lagets stabila defensiv.

Daley Blind, Nederländerna
En allround spelare som flyttade runt i förbundskapten Louis van Gaals lag. Hoppade från vänsterback till central mittfältare till mittback – och var lika stabil och jämn på alla positioner. Men han utmärkte sig nog mest som vänsterback, där han dominerade sin kant med stabilt försvarsspel och offensiva attacker. Klok passningsspelare.

Fick även göra sitt första landslagsmål i bronsmatchen mot Brasilien framför ögonen på pappa Danny Blind, tillika Nederländernas assisterande tränare.


Mittfältare:

James Rodriguez, Colombia
VM:s stora genombrottsman blev med sina sex mål på fem matcher turneringens skyttekung. Förutom målen noterades han även för två assist och var en starkt bidragande faktor till Colombias lyckosamma VM-turnering. Inblandad i det mesta i lagets offensiv.

Ángel di Maria, Argentina
Överglänste många stunder Leo Messi och var VM-finalistens bästa spelare fram tills att han skadade sig i kvartsfinalen mot Belgien och missade resten av turneringen. Bibehöll sin fina form från klubblaget där han bidrog starkt till att man tog hem Champions League-titeln. Ett yrväder som med sina dribblingar och offensiva attacker spred skräck i motståndarförsvaren. 

Javier Mascherano, Argentina
I ett väldigt offensivt balanserat och skickligt Argentina var Mascherano den som balanserade upp laget i sin defensiva mittfältsroll. I de inledande matcherna märktes en viss ringrostighet hos mittfältaren som mestadels agerat mittback i klubblaget Barcelona de senaste säsongerna. Men efterhand hittade han tillbaka till sitt mittfältsspel och blev en nyckel i det Argentina som med stabil defensiv tog sig ända till final, en defensiv som inför turneringen var ifrågasatt. 

Arjen Robben, Nederländerna
Få trodde på de orangea från Nederländerna när man inför turneringen tittade på truppen som förutom ett fåtal offensiva stjärnor innehöll många unga och oprövade spelare. Men man lyckades organisera upp en imponerande defensiv som tillät en Robben i högform att excellera offensivt. Med sin snabbhet och giftighet med boll hotade han ständigt i kontringarna. 


Anfallare:

Neymar Jr, Brasilien
I ett Brasilien som var tagna av stunden blev Neymar den som klev fram och ledde nationens lag. Var lagets bästa spelare och den enda som kunde göra skillnaden i ett annars ganska tafatt lag utan en riktig spelidé. Det märktes inte minst när han skadades i kvartsfinalen mot Colombia och missade återstoden av turneringen, den del av turneringen som blev ett totalfiasko och som lär plåga brasilianarna i en lång tid framöver. 

Tim Cahill, Australien
Många blev överraskade när Cahill, en av lagets bästa spelare, lämnade Everton för spel i New York Red Bulls i MLS. Få trodde att han skulle kunna behålla samma klass som i Premier League och man trodde att karriären var på nedåtgående. Men i VM visade han alla som tvivlat att han än håller på den högsta nivån. Han betydde allt för den australiensiska offensiven med sin smarthet och sitt vassa huvudspel. 

Thomas Müller, Tyskland
En lättanpassad och mångfacetterad spelare som hur förbundskaptenen Jogi Löw än vände och vred med laguppställningen, inte kunde utelämna Müller. Fick spela som spets i anfallet och gjorde det med bravur. Fick spela som offensiv mittfältare, centralt och på kanten - och gjorde det med bravur.
Miroslav Klose jagade målrekordet i VM, men frågan är om inte Thomas Müller gör det också. Med sina fem mål från VM 2010 och sina fem mål i detta VM är han nu uppe i 10 gjorda VM-mål - och då är han fortfarande bara 24 år ung. Med andra ord har han en god chans att slå Kloses nytagna rekord.


Framöver kommer uppdateringen inte att vara lika frekvent och intensiv som under VM med inlägg varje dag, utan uppdateras när det finns skäl för det. Mellan blogginläggen kan ni följa mig på både Facebook (klicka HÄR) och Twitter (klicka HÄR) där det det kommer att uppdateras och kommenteras kring det som händer i fotbollsvärlden. 

 

VM:s bästa elva