Vad har orden Episkyros, Harpastum och Popo gemensamt?
De är alla namn för vad många anser är mänsklighetens största och viktigaste uppfinning: Bollen. Eller mer specifikt, fotbollen.
Att sparka har varit en naturlig instinkt ända sedan människan började gå på två ben. Stenåldersmänniskor satte fötterna på stenar och ben medan kineserna för 3000 år sedan fyllde djurskinn med hår eller fjädrar för en omgång av Tsu chu, en tidig föregångare till det vi idag kallar för fotboll.
Grekerna kallade sin fotboll för Episkyros, och romarna kallade det för Harpastum. Japanerna, perserna, egyptierna, assyrianerna och nordamerikanerna uppfann alla sina egna versioner av spelet. I Mexiko spelade aztekerna Tlachtli med en sten kraftigt inlindad i gummi.
1999 hittade man vad man tror är världens äldsta fotboll av läder i taket på Drottning Marys (Maria Stuart) kammare i Stirling Castle, en numera historisk fästning i Skottland. Bollen, som var gjord av en urinblåsa från en gris var omsluten av grått läder och beräknades vara 450 år gammalt. Historiker tror att drottningen kan ha startat en match genom att kasta läderbollen från sin balkong ner till innergården där tjänare och soldater ivrigt väntade på att få börja matchen. De äldsta nu existerande bollarna har sitt ursprung i Egypten där de två årtusenden f.Kr framställdes av trä, läder eller papyrus.
En boll är ju för oss i modern tid en självklarhet, men för människor på den tiden då det inte var lika självklart fick man vara innovativ och fantasifull. Och visst är det på ett sätt ganska imponerande att de med enkla medel skapade bollar med vad som än fanns i omgivningen. Exempelvis skapade eskimåerna en boll av sälskinn fylld med mossa och päls, eller aboriginerna som stoppade upp en kängurus pung med gräs eller som på Hawaii där man skapade den så kallade Popon, gjord av hårt bundna löv eller klädtrasor. Eller varför inte som fijianerna som helt enkelt spelade med en grapefrukt.
Nästa steg i utvecklingen handlade om att fylla bollen med luft snarare än med fast material. Man använde då grisens urinblåsa som låg i framkant på den tiden på grund av sin studsförmåga. Det utvecklades senare till att man började använda blåsor av gummi, omslutet av läder och som hölls ihop av nät vilket förmodligen gjorde det till en smärtsam upplevelse att nicka bollen.
Faktum är att sedan 1970-talet har läder inte haft något med naturligt material att göra då man gick över till att använda plast som gjorde bollen vattenresistent, lättare att styra och snabbare genom luften.
Det är svårt att peka på vem eller vad som ursprungligen började med det här bollspelandet och hur det uppkom. Men det vi kan säga är att antika upptäckter bekräftar existensen av matcher mellan två lag och med ett sfäriskt objekt. Och man kan ju spåra den moderna fotbollens ursprung till 1800-talets England, där den i takt med industrialismens spridning i västvärlden också spred sporten runt världen.
De olika föregångarna till den moderna fotbollen i de olika delarna av världen skiljde sig på många sätt, men hade vissa fundamentala egenskaper gemensamt: de spelades med ett sfäriskt objekt (boll) och objektet skulle drivas fram i en specifik riktning. Och när bollen väl fick förmågan att studsa, blev den världens mest populära och framgångsrika grej inom sportutrustning.
”Det är en sensuell relation till ett objekt som reagerar olika på varje touch och som alltid kräver att bli behandlad på olika sätt. Det är det som gör fotboll så fascinerande. I den här sporten är ingenting någonsin en kopia av något som hänt förut. Varje sekund är unik,” sade den gamle tyske legendaren Günter Netzer.
Eller som en annan tysk legendar, Uwe Seeler, sade: "The secret of football is the ball."
Och kanske är det så, att det finns en sorts fascination och kärlek för bollen. Brasilianarna refererar till den som en kär kvinna.
De kallar den för Gorduchinha – en liten, knubbig kvinna.
