0 Läs mer >>

Har inte bloggat på tre veckor.

Förkylning, brist på ork, julklappshandel och FM 15 har kommit i vägen. Det är ju sådana tider, förkylningar och julklappshandel, alltså. FM spelas det ju året om. Det är ett fantastiskt spel, må jag säga.

Nåväl, vad har hänt i fotbollsvärlden den senaste tiden?

***

Roar Hansen har lämnat HIF vilket var väldigt väntat. Skrev i ett tidigare blogginlägg redan timmarna efter att tränarrockaden presenterades att jag inte såg någon annan utväg för en petad och förödmjukad Hansen. Det inlägget kan ni för övrigt läsa HÄR om ni har missat den.


Att Henrik Larsson nu får fullt förtroende att från topp till tå forma om klubben känns för mig klokt och helt rätt. ”Henke” är erfaren nog att veta vad som krävs och klok nog att förstå att klubben och framförallt laget inte längre är på en nivå där man kan slåss om guldet. Han vet att det krävs ett enormt jobb från grunden och att det kommer att ta tid att bygga en stabil klubb och ett framgångsrikt lag igen. Det är lite Lagerbäck-tänk över "Henke" – man ska jobba efter sina resurser.

***

Truppen till den årliga januariturnén togs ut och jag tycker väl ändå att det är en ganska ok trupp. Många har synpunkter på Johan Elmander men jag har inga som helst problem med att han är med. Dels är det som Erik Hamrén säger nyttigt att ha en äldre och mer rutinerad kille i laget som kan visa vägen, dels är han med för att Hamrén är osäker på var Elmander står formmässigt efter en tung höst och vill ge honom chansen att visa upp sig, även om motståndet inte är det allra bästa.

Däremot tycker jag att Elfsborgs Marcus Rohdén inte har något att göra i landslaget. Jag har inte blivit imponerad de gånger jag sett honom spela och kan inte tänka mig att han har någon större framtid framför sig. Han kommer, tror jag, på sin höjd att bli en bra allsvensk spelare, men absolut inte landslagsmässig.
Sen vet jag inte vem som skulle ha tagit Rohdéns plats i truppen, men det borde finnas ett par namn iallafall.

För ett par säsonger sedan var det många som skrek efter Pär Hansson som ersättare för Andreas Isaksson i landslaget. Jag förstod aldrig riktigt hypen med Hansson (jo, han hade bra fötter, men vadå då?) och har aldrig tyckt att han har varit särskilt bra eller en man för framtiden. Visserligen har han sina fötter och kommunicerar bra med försvaret, men jag tycker att han fortfarande är för dålig i luftrummet och har en ganska dålig räckvidd för att bli en toppmålvakt.
Oavsett hur målvaktsspelet har utvecklats de senaste åren och vilka egenskaper en modern målvakt ska ha så handlar det i slutändan om en enda sak; att rädda bollar. Har man en dålig räckvidd eller läser spelet lite sämre och inte kan positionera sig rätt, då är det svårt att stoppa bollar, och då blir man heller ingen toppmålvakt.


Men jag kan ändå tycka att det är lite synd att han efter ett par ganska bra säsonger har tappat helt. Med facit i hand verkar det som att det var fel val av Hansson att stanna kvar i HIF när han var som hetast och Europa kallade. Därefter har han tappat i form och har även förlorat sin landslagsplats. Han är inte ens med i januaritruppen.

***

Michael Carrick var skadad i inledningen av säsongen men är tillbaka sedan en tid tillbaka och har de senaste veckorna verkligen spelat upp sig och hittat formen igen. Han känns väldigt underskattad många gånger men är i sina bästa stunder en av Englands bästa passningsspelare, kanske även en av Premier Leagues bästa passningsspelare på sin position. Han har en stor spelförståelse och är oerhört klok och säker i positionsspelet samtidigt som han kombinerar det med ett säkert passningsspel.
Carrick är och har varit en nyckel på Manchester Uniteds mittfält i flera år och det är synd att han inte har fått det genomslaget i den engelska landslagströjan där han fått stå i skuggan av suveräna Gerrard/Lampard.

***

Malmö FF kunde tyvärr inte knipa tredjeplatsen i gruppen för vidare spel i Europa League. Man var korta stunder väldigt nära, men räckte inte ända fram. Erik Johansson var avstängd och Markus Halsti ersatte honom på mittbackspositionen. Där blev det tydligt att finländaren har sina brister på den positionen och han blev den säkerhetsrisk som bänkade honom i fyra år innan han blev framgångsrik som central mittfältare.

Men nu är en lång och framgångsrik säsong över och framgångarna har sannerligen öppnat upp ögonen på de europeiska klubbarna för MFF-spelarna. Många ryktas bort och det återstår att se hur många som faktiskt lämnar. Men klart är att Ricardinho och Simon Thern lämnar medan Markus Halsti och Magnus Eriksson sannolikt är borta.

Vad gäller Ricardinho är det viktigt att man hittar en bra ersättare. Brassen har varit en av lagets bästa spelare ända sedan han kom till klubben och bakom honom finns det inte mycket att luta sig mot även om unge Pa Konate har gjort det ok i höst. Jag tror inte att Konate är tillräckligt mogen ännu för att axla starttröjan från Ricardinho utan där gäller det för MFF-ledningen att hitta en bra ersättare som dessutom är tillräckligt bra för europaspel.

Detsamma gäller Thern och Halsti. Thern har varit viktig med sin kreativitet på mitten och flexibilitet att kunna spela på olika positioner. När Thern inte spelade var det tydligt att man saknade hans kreativitet på mittfältet och man fick hitta andra spelsätt där Isaac Kiese Thelin kom till stor nytta med hans starka targetspel, framförallt i Europa. Halsti har varit själva nyckeln i laget och har med sin spelförståelse och sitt starka duellspel varit väldigt viktig för laget. Det är en oerhört stor förlust om han nu lämnar, även om man har värvat Oscar Lewicki.

Riktigt lika vital för laget är inte Magnus Eriksson. Visserligen har han varit nyttig att ha och har varit den som fått spela mest under året, men det är inte en lika stor förlust som de övriga tre. Han har varit en spelare som ”fyllt luckor” i startelvan och fått vikariera på mittfältet när Guillermo Molins och Thern var skadade. Till nästa säsong lär Molins vara tillbaka från sin knäskada och då behövs inte Eriksson på mittfältet. Inte heller behövs han i anfallet när man nu har både Markus Rosenberg och Kiese Thelin. Därför tycker jag inte att det är någon större förlust om han lämnar utan det är istället en väldigt bra affär att han lämnar för de 15-20 miljonerna som det ryktas om.

***

Såg bilder på Manchester Citys nya träningsanläggning, City Football Academy, och jäklar vilket imponerande bygge det ser ut att vara. En väldans massa träningsplaner med olika underlag för anpassad träning, en helt ny ARENA med 7000 (!) åskådare för ungdomsfotbollen och damlaget, en massa andra faciliteter för sportslig utveckling, hotell och andra utrymmen för klubbpersonal och kommunen med mera.

Att anläggningen dessutom ligger i anslutning till matcharenan, via en nybyggd bro, är bara...wow.  

Julklappshandel och F...

0 Läs mer >>

Dagens stora nyhet är att den förre storspelaren Henrik Larsson är tillbaka till Helsingborgs IF, denna gång som tränare/manager. Först bekräftades det att Larsson skulle lämna Falkenberg efter endast ett år, sedan kom bomben att han skulle ta över Helsingborg.

Först och främst var det ett ganska klokt beslut av Henrik Larsson att lämna Falkenberg för att kunna klättra i karriären, vidare mot större klubbar och större uppdrag, nu när han är het efter succén med Falkenberg. Risken fanns ju annars att han skulle tappa klubbars intresse och sitt anseende som tränare en aning om han hade stannat kvar i Falkenberg ytterligare ett år och det hade gått mindre bra. För det är en bedrift att hålla Falkenberg kvar med det materialet de har och det blir säkerligen inte lättare nästa år, när de ska börja etablera sig i Allsvenskan. Det kommer att bli ett tufft år för de och med mindre bra resultat hade ”Henke” inte varit lika intressant för rekryterande klubbar, som han är nu. Därför är det, med hans ambitioner, ett ganska klokt och väntat val att lämna Falkenberg för större uppdrag.

Däremot är det desto mer oväntat att han nu tar över Helsingborg, trots den naturliga kopplingen de emellan. Jag hade inte alls förväntat mig det här, mycket på grund av att jag trodde att Roar Hansen skulle få ett år till på sig att bygga laget. Hansen har sannerligen inte haft det lätt de senaste två åren med alla oroligheter i och kring klubben. Han har inte riktigt kunnat bygga det lag som han vill utan klubben har brottats med interna stridigheter och ekonomiska problem med mera. Det såg ju så lovande ut i början när han kom till klubben och han lovordades av alla. Därför trodde jag att han skulle få mer tid på sig med tanke på att han inte har haft de mest optimala förutsättningarna hittills.

Men visst, har man som i HIF:s fall chansen att plocka hem legendaren Henrik Larsson, som dessutom visat att han kan leverera bra resultat, så tackar man nog inte nej till det. Och givetvis är det helt rätt att man efter några problemfyllda säsonger nu väljer att starta om med ”Henke” och att man ger honom fria tyglar att från toppen till botten forma klubben. Henrik Larsson är Henrik Larsson och på grund av att han är Henrik Larsson kommer han att, oavsett vad han säger, få med sig allt och alla i denna klubb på tåget.

Den här tränar-/managerrollen känns skräddarsydd för honom och är ett otroligt bra steg på vägen i hans tränarkarriär. Ett kvitto på att han är nöjd med sin nya roll och premisserna för den är att han har valt att skriva på ett treårskontrakt vilket han inte brukar göra när han skriver på för klubbar. Han har oftast valt ettårskontrakt av anledningen att han inte vill binda upp sig i något längre kontrakt då han vill ha friheten och möjligheten att gå vidare till större uppdrag, om chansen dyker upp. Att han nu väljer att skriva på ett treårskontakt betyder att han ser chansen att få jobba långsiktigt med ett projekt som har goda chanser att bli framgångsrikt och att Det ska ta honom vidare till ännu större uppdrag. Ett mycket bra steg i utvecklingen för ”Henkes” del och för all del också för HIF.

Detta projekt har goda förutsättningar att bli framgångsrikt med en manager som har all mandat som någon någonsin kan få, en manager som har goda sportsliga värderingar och som har bevisat att han kan leverera med små resurser. HIF:s ekonomi är inte den bästa och är det någon som kan jobba efter det, så är det Henrik Larsson. Han är klok och förstår att man måste arbeta efter sina resurser och det var så han jobbade i Landskrona, det var så han jobbade i Falkenberg och det var så han fungerade som spelare.

Det ska bli intressant att se hur ”Henke” kommer att pussla ihop sin organisation när han väl har satt sig in i den. Vilket lag kommer han att skapa sig inför nästa säsong? Kommer Jesper Jansson att vara kvar? Hur länge kommer Roar Hansen att vara kvar?

Det är nog ingen hemlighet att Roar Hansen inte känner sig glad just nu. Från att vara huvudtränare och hålla i taktpinnarna på planen till att degraderas till någon luddig och oklar position i ett mellanting mellan planen och kontoret. Hansens nya roll som ”Strategisk fotbollsutvecklare” känns inte lika genomtänkt som det är med ”Henkes”. Det känns som att det är en hastigt komponerad kompromiss och att Hansen får åtminstone en halv spark i baken.

Anledningen till denna kompromiss är förmodligen att klubbens ansträngda ekonomi inte tillåter att man sparkar Hansen med omedelbar verkan. Istället väljer man att peta honom till en mindre roll och invänta slutet på hans kontrakt som går ut nästa år, men där man har en option på ytterligare två år, vilket jag alltså inte tror att man utnyttjar. Utifrån Hansens min och kommentarer på presskonferensen är det tydligt att hans stolthet har fått sig en törn när han åsidosätts på det här sättet.

Men han säger sig vilja vara kvar åtminstone ett tag till och det tror jag att han gör. Dock är frågan hur länge ”ett tag” betyder. Jag gissar på att han inte blir långvarig utan antingen säger upp sig relativt snart eller sitter av kontraktet.

Vad gäller relationen mellan far och son, tränare och spelare, Henrik Larsson och Jordan Larsson tror jag inte att det blir något större problem. Det händer i idrottsvärlden att far och son är i samma klubb/lag (Bob och Michael Bradley, Per och Oscar Carlén, Jonas och Simon Thern för att ta några exempel) och det är inget nytt. Jag är övertygad om att man på den yttersta elitnivån är så pass professionell att man inte missgynnar andra på grund av en sådan relation. Och är det så att det blir ett problem med deras relation så är det inte från de själva, utan från media och andra spelare.

Dessutom har Henrik Larsson alltid varit proffset personifierat och har alltid varit tydlig med att en sådan relation inte betyder någonting då man är professionell nog att göra sitt jobb. ”Henke” har alltid varit rak och tydlig i sin kommunikation vare sig det är med media, tränare, lagkamrater eller spelare och det kommer inte att vara annorlunda nu. Jag är säker på att det första han gör när han stiger in till omklädningsrummet på första dagen är att han rakt och tydligt kommunicerar detta till sina nya spelare.

För Henrik Larsson är Henrik Larsson och Henrik Larsson är professionell och har i Helsingborgs IF all stöd man någonsin kan få. Vad han än säger kommer man att hoppa på tåget, för Henrik Larsson är Henrik Larsson.

Kungen är tillbaka. Och det känns naturligtvis helt rätt. 
 

Henrik Larssons återk...

1 Läs mer >>

0-2 och en ”hedersam förlust”, som det så fint heter. En förlust är en förlust men Malmö FF var ju stundtals väldigt bra och det är klart att man är besvikna över att inte få med sig åtminstone en poäng. Det såg ganska stabilt ut matchen igenom för MFF:s del, även om jag tror att Atlético Madrid slog av på takten och tempot när man hade 1-0, medvetet eller ej.

Matchen var relativt jämn där MFF hade perioder där de tryckte på, speciellt när man jagade kvittering. Man hade bollinnehav, kunde ha lite längre anfall även om det stora delar var svårt och att man fick jobba hårt för att skapa chanser, till skillnad från spanjorerna som kunde ta sig igenom Malmös försvar till synes ganska enkelt.

Men det saknades inte chanser framåt. Tinnerholm hade ett par lägen, Rosenberg en i stolpen, Forsberg någon kontringschans och framförallt straffsituationerna. Nu tycker jag inte att Kiese Thelins straffsituation var direkt solklar som många vill få det. Han drogs utanför och trillade in i straffområdet. Men handsen på Rosenbergs frispark är det inget snack om. Handen och armen är där den inte ska vara och då är det solklar straff. Möjligt att domaren missade den, att han stod i en position där handsen inte var synlig. Men Om han såg den, ja då är det en dundermiss att inte blåsa straff.

Försvarsmässigt var det ok, man gick bort sig vid några fåtal tillfällen, två av de ledde till målen, men var överlag ok. Ricardinho är det tydligt att han har brister i defensiven, och har alltid haft. Han saknar aggressivitet, är ofta ur position och är inte följsam i defensiven. Det märks kanske inte i Allsvenskan men i dessa matcher mot betydligt bättre motstånd blir det extra tydligt. Vänsterkanten med Ricardinho och Forsberg är Malmös svaga länk och det är oftast där motståndarna attackerar också – och kommer igenom.

Robin Olsen användes väldigt ofta i tillbakaspelen, trots att man var medvetna om hans lårbekymmer. Ok att man kan tvingas till tillbakaspel i pressade situationer, men det jag har synpunkter på är att man väldigt sällan hjälpte Olsen genom att komma ner och möta boll alternativt bredda ut på kanten för att erbjuda passningsalternativ, utan istället tvingade honom till att göra långa utsparkar. Först och främst riskerar man att slå upp lårskadan ytterligare, vilket man var medvetna om. Och sedan riskerar man ju, när Olsen inte har full funktion i benet, att skicka bollen rätt ut i ingenstans till en Atlético-spelare. Det är för mig obegripligt när man är medvetna om hans bekymmer att inte erbjuda passningsalternativ oftare än vad man gjorde utan tvingade honom att skicka långt. Och det fanns möjligheter att komma ner och möta och erbjuda passningsalternativ, flera gånger.

Jag begriper inte heller varför Åge Hareide väntade med att göra sina byten. Vid ställning 0-1 och även 0-2 fanns möjligheter att byta in nytt och fräscht i jakten på kvitteringen. Istället väntade han med bytena (bortsett från Kroon som ersatte skadade Johansson) till slutminuterna innan han slängde in Simon Thern.
Jag ville redan i första halvlek se Thern göra ett inhopp ganska snabbt, antingen i halvtid eller tidigt i andra halvlek, då jag först tyckte att Magnus Eriksson inte gjorde vad han skulle som högermittfältare. Han var ofta ur position och tvingade vid några tillfällen Kiese Thelin att komma ner och hjälpa till i defensiven. Eriksson agerade varken högermittfältare eller anfallare när Kiese Thelin kom ner och lämnade Rosenberg ensam längst fram. Möjligt att han fick instruktioner om att centrera och flytta över mittfältet för att understödja den svaga vänsterkanten, men han lämnade en gigantisk yta för Tinnerholm att ensam jobba på och det var tydligt att det var lite för mycket för honom. Högerbacken tröttnade redan efter en kvart, fick visserligen nya krafter efter pausvilan och var bra i andra halvlek, men tröttnade i slutet. Därför ville jag se ett byte på Eriksson mot Thern som är en kvickare och mer boll- och positionssäker mittfältare än Eriksson som dels kan hjälpa till i defensiven men även är kreativ och kapabel att uträtta lite nyttigt i offensiven.

När sedan Johansson gick sönder hoppades jag på att få se Thern. Men han fick inte hoppa in utan Hareide valde Kroon som gick in till höger på mittfältet, puttade in Eriksson centralt och Halsti ner som mittback. Visst, en okej rockad och Kroon var bra.

Sedan gjorde Atlético 0-2 och det märktes att Forsberg började tröttna, vilket han ofta gör i matcherna, och uträttade inte mycket. Då såg jag en möjlighet för Hareide att byta in Thern istället för Forsberg men Hareide väntade med bytet tills slutminuterna vilket jag inte förstår. Vad är syftet med att byta med fem minuter kvar av ordinarie matchtid när han kunde gett en frisk och fräsch Thern 15-20 minuter till att försöka skapa något och vända matchen? Vad ska Thern uträtta på fem minuter, vid ställning 0-2? Det är ju inte så att Thern är betydligt mycket sämre än övriga i startelvan. Varför inte låta honom få komma in och försöka ändra matchen? Speciellt när många började bli trötta, även Atlético-spelarna. Obegripligt och den enda missen Hareide gjorde i en annars bra insats mot ett bättre lag.

Anton Tinnerholm imponerade och börjar bli landslagsmässig. Det syntes tidigt i somras att det var ett bra nyförvärv MFF hade gjort och han stod för bra insatser med en härlig offensiv i de inledande matcherna. Han har utvecklats ytterligare under hösten och det är nog bara en tidsfråga innan han blir högaktuell för en landslagstrupp. Dock har han en del att jobba på i defensiven, men har höjt sig på den biten under hösten och gårdagens stabila insats är ett stort steg framåt från den lite skakiga defensiven borta mot Juventus. Personligen håller jag honom högre än Elfsborgs Johan Larsson, som många skriker efter i landslaget. Larsson är visserligen vass i offensiven, men har stora brister i defensiven som kanske inte märks i Allsvenskan men som är essentiellt om han ska vara med och konkurrera i landslaget.

Det var roligt att se MFF stå upp mot ett så pass bra lag som Atlético, fjolårsfinalisterna och de regerande spanska mästarna. Men på något sätt tycker jag ändå att Atlético fick matchen dit de ville och kontrollerade matchen ganska väl, trots att man periodvis släppte kommandot till Malmö. Det är som min pappa (av alla) brukar säga: ”Fotboll handlar om att inte förlora. Så länge du inte förlorar är det bra. På bortaplan spelar det ingen roll hur det ser ut, men på hemmaplan måste du vinna.”

Och det ligger väl någonting i det och var väl så det var igår. Atlético såg hyfsat nöjda ut med 0-0 och spelade efter de förutsättningarna. Tog sig fram i banan och skapade ett par chanser relativt snabbt och enkelt när det väl föll de i smaken, ungefär. Gjorde 0-1 och drog sedan ner på tempo och intensitet. I andra halvlek fortsatte de på den vägen och lät Malmö ta kommandot, tog bollen och kontrollerade den på offensiv planhalva emellanåt och skapade någon chans här och var. Gjorde sedan 0-2 och spelade sedan efter det, typ.

Men visst, jag är inte dummare än att jag förstår att Malmö var bra. Malmö hade kommandot stora delar av matchen och hade perioder där man tryckte på hårt. Men det är ändå Atlético Madrid och inte vilka som helst. Man kan ju inte förvänta sig att MFF ska vinna matchen mot ett sådant motstånd. Men man kan ju hoppas och tro, det kan man. Och de gjorde en bra insats, ändå.

För att citera min pappa (av alla) inför matchen: ”Malmö kan få en poäng. Och då är jag jävligt generös.”

Man kan ju tycka att MFF stundtals var bättre än Atlético och kanske, möjligtvis, om allting hade stämt, till och med hade vunnit matchen. Men när allting sedan ska avgöras ser man ändå kvalitetsskillnaden och det är väl det som det handlar om i fotboll. När det ska avgöras så är Atlético Madrid bättre, sedan hur det ser ut i resterande delar av matchen spelar ingen som helst roll så länge du är bäst när det avgörs. Och det var väl det Atlético var, och det är väl det som fotboll handlar om – egentligen. Att vara bäst när det gäller, när det avgörs, när det ska göras mål. Sen hur det ser ut övriga 95% av matchen spelar ingen roll, så länge du vinner matchen.

Tankar efter MFF-Atlé...

0 Läs mer >>


Det är mycket Malmö nu. Med SM-guld på både dam- och herrsidan samt spel i Champions League för både FC Rosengård och Malmö FF är det onekligen Malmö som är Sveriges huvudstad i fotboll just nu. Och så har det varit de senaste åren; SM-guld på både dam- och herrsidan 2010, 2013 och nu även 2014.


Speciellt MFF:s säsong har varit imponerande då man inte bara är första lag att försvara ett SM-guld på elva år, utan är även första svenska lag att ta sig till Champions League på 14 år.

Dock är jag inte förvånad över att det är just MFF som har lyckats med den bedriften. Jag har länge sagt att om det är något svenskt lag som ska lyckas i Europa så är det Malmö FF.
Om vi bortser från de nyliga framgångarna i både Champions League och Allsvenskan har man störst resurser ekonomiskt (även om en stor del av pengarna är låsta i arenan), man är den mest professionella klubben sett till organisation och faciliteter, man har stora publiksiffror och man är en, med skandinaviska mått mätt, riktig storklubb med stark och framgångsrik historia. Dessutom ligger man bra till geografiskt då man har nära till övriga kontinenten med Öresundsbron och Kastrup, vilket ger flera positiva möjligheter.

Addera alla dessa faktorer med att man i flera år har haft ett lag som haft en oerhört stor potential med många unga och individuellt skickliga spelare samt en spelande filosofi som på ett sätt har varit banbrytande inom svensk fotboll.

Det är de bästa förutsättningarna för att lyckas i Europa och på sikt bli den ledande skandinaviska klubben och kan inte jämföras med någon annan svensk klubb, oavsett hur det har sett ut tidigare med exempelvis HIF:s dominans 2010-2011 och AIK:s och Elfsborgs blandade framgångar i Europa League något år senare.

Men när många gärna blickar tillbaka på året som gått (och fortfarande går) och ska summera och förklara MFF:s framgångar väljer jag att blicka framåt istället. Vad som jag tycker borde ska göras nu och inför nästa år för att bli ännu bättre och hålla en högre nivå då man ställs mot ännu större utmaningar med att försöka ta ett tredje raka SM-guld samt kvalificera sig till Champions League igen.

  • Matcha truppen rätt i de återstående matcherna i Allsvenskan. Ha en bra blandning mellan att ge de unga reservspelarna (Piotr Johansson, Alexander Blomqvist m.fl.) chansen för att utvecklas och samla erfarenhet inför framtiden och att matcha laget som ska spela i Champions League.

  • Bredda och framförallt spetsa truppen. Som det ser ut nu behövs förmodligen en mittback av klass, om inte för startelvan så för bänken som tredje man bakom E. Johansson och Helander. Hammar är ung och har gjort det OK när han fått chansen men är inte tillräckligt bra. Han är för trög och tempofattig. Dessutom behövs det breddas på högerbackspositionen. Vänsterbackspositionen är det ganska bra ställt med Ricardinho och Konate, men på högerbackspositionen finns enbart Tinnerholm då jag inte räknar med att Concha förlänger sitt utgående kontrakt. Dessutom är han till åren och hans prestationer det här året har visat att han är på kraftig nedgång i karriären. Visserligen återvänder Özen från lån i sommar, men frågan är om han håller på den högsta nivån där MFF vill och förväntas vara.

  • Förlänga kontrakt med viktiga spelare som Thern, Halsti och Ricardinho vars kontrakt är på utgående. Alla tre är, förutom att de är bra spelare, viktiga pjäser i en trupp som blir hårt belastat med spel på flera fronter likt den här säsongen. Dessutom försöka att inte bli sönderköpta. Trots att man reparerat spelarförluster i år på ett mycket bra sätt med kloka värvningar håller det inte att konstant tappa viktiga spelare och hela tiden bygga om. 

  • Lösa konkurrenssituationen i truppen. Hur man ska matcha Rosenberg, Kiese Thelin, Eriksson, Mehmeti, Thern, Molins, Forsberg, Halsti och Adu utan att någon känner sig petad. Det var ju viss missnöje i somras när Eriksson blev förpassad till bänken i ett par matcher och han var på väg att lämna klubben. Det var under en period då både Thern och Molins var borta p.g.a. skada och Eriksson fick trots det inte plats i viktiga matcher. Nu är Thern tillbaka och till nästa säsong lär Molins vara tillbaka även han samt att Mehmeti vill börja konkurrera på allvar om en startplats efter att ha varit ur form fysiskt sedan han kom tillbaka och inte fått lika mycket speltid som han velat. 

  • Bli bättre spelmässigt. Spelet, framförallt det offensiva, har varit väldigt knackigt stora delar av säsongen. Laget har varit stabilt och gått som ett tåg sett till resultaten och man har vunnit sina matcher, men utan att riktigt imponera särskilt mycket spelmässigt. I Europaspelet har man gjort bra ifrån sig, offensiven har varit bra stundtals i matcherna, men det är p.g.a. den disciplinerade defensiven som man har tagit sig så långt som man gjort. Viktigt för MFF att man utvecklar offensiven. För tillfället är man för beroende av Rosenbergs och Kiese Thelins kamp, vilja och skicklighet. 

  • Att hela truppen utvecklas ytterligare ett snäpp. Flera av spelarna håller för låg nivå kvalitetsmässigt enligt mig. Det är en sak att vara funktionell i ett kollektiv och en annan sak att verkligen vara en bra spelare, individuellt. Dock har många av de utvecklats under året och blivit stabila spelare och det är bara att hoppas att de tar ytterligare steg i utvecklingen. 

  • Att Åge Hareide utvecklar sig själv och sina idéer. Norrmannen har imponerat stort med ett lugn och en skicklighet i sitt sätt att hantera laget, mentalt och taktiskt. Men nästa år kommer alla lag att veta hur MFF ska spela, hur man ställer upp vid olika tidpunkter och olika matchsituationer, vilka förändringar man kan tänkas göra, hur Hareide kommer att hantera det mentala spelet med mera. Då måste han utveckla sig själv och sina idéer för att inte bli sönderläst. Frågan är om han har orken och glöden att göra det efter ett intensivt år? 


MFF – blicka framåt

0 Läs mer >>

Malmö FF har ikväll chansen att bli det första svenska lag på 14 år att ta sig till Champions Leagues gruppspel. Efter 2-1 förlusten borta mot Salzburg förra veckan har österrikarna nu ett litet övertag inför det viktiga returmötet i Malmö.

Så hur ser chanserna ut för MFF?

Chanserna är relativt goda jämfört med 2011, den senaste gången MFF var i Champions League-playoff, då man hade ett 4-1 underläge att vända mot kroatiska Dinamo Zagreb. Då var man nära, man var endast ett mål ifrån Champions League-avancemang och chanser saknades inte.

Den här gången är ett 2-1 underläge betydligt lättare att vända, men frågan är om man lyckas mot ett offensivt väldigt skickligt Salzburg. MFF är i sina bästa stunder ett lag som absolut inte hade gjort bort sig i de europeiska ligorna, men det som saknas är rutinen från spel mot motståndare av högre kvalitet samt tempot.
Med lite tur och skicklighet samt stöd från hemmapubliken tror jag mycket väl att MFF kan vinna matchen.

Men medan många tycker att detta är den största chansen ett svensk lag har haft på många år, ska vi komma ihåg, och vara ärliga att säga, att Salzburg är ett bättre lag. Dock är jag mest orolig för att Malmö ska falla för att flera av spelarna inte håller måttet, snarare än att Salzburg skulle vara för bra.

Robin Olsen har visserligen gjort en kometkarriär och gått från div.2 till Allsvenskan och europaspel på bara några år och stått för en rad fina insatser. Men faktum är att han har svajat en del under inte bara den här säsongen, utan även förra då han vikarierade för skadade Johan Dahlin. Fina räddningar har blandats med instabila ageranden som visat att han ännu inte är färdig i sin utveckling. Dock har han gjort den här resan på väldigt kort tid och är fortfarande relativt ung och att han inte är färdigutvecklad, är ju positivt i sig. 

Backlinjen är förvisso stark, men det är med allsvenska mått mätt. Ute i Europa är jag osäker på om killar som Erik Johansson och Pa Konate är tillräckligt bra för att man ska kunna lita på att de håller tätt utan att de räddas av tur, motståndarnas oskicklighet eller att hela den kollektiva organisationen håller tätt. Med det sistnämnda menar jag att de är pjäser i ett kollektivt försvarsspel och ensamma inte sätts på några större prov som blottar deras brister som fotbollsspelare på den här nivån.

Högerbacken Anton Tinnerholm hade det tufft i den första matchen mot Salzburg. Han hade långa stunder problem defensivt och i en-mot-en lägena mot sin gubbe. Dessutom hade han vissa bekymmer med bollkontroll och bollbehandling, saker som kanske inte märks i Allsvenskan, men uppenbarar sig och är avgörande i Europa när man möter betydligt bättre motstånd. Dock ser jag en viss potential i den unge högerbacken som är en frisk fläkt med sina offensiva attacker på kanten. Förbättrar han bolltouchen samt en-mot-en-spelet defensivt kan det mycket väl bli en utlandssejour för honom. Dock tror jag att en A-landslagsplats är för mycket att tro på.

En annan spelare som är stark med allsvenska mått mätt men inte håller i Europa är Magnus Eriksson. Där är problemet hans anatomi mer än hans fotbollskunnighet. För spelförståelsen och intentionerna finns där, det är bara det att hans kropp inte riktigt är byggd för fotboll. Hans fötter pekar utåt åt sidan istället för rakt fram som de flesta andra. Det är förmodligen därför som man sällan ser honom slå yttersidor och att han har svårt för att träffa bollen optimalt och få den välriktad med kraft på mål i avslutslägen vid passningar snett inåt bakåt.
Det har med benets pendel och vinkeln på foten att göra och det är svårt att få en boll välriktad med kraft om man vid passningar snett inåt bakåt ska slå till bollen med en bredsida, till skillnad från när man skjuter med vristen.

Vidare till Emil Forsberg så har han ett internationellt spel i sig. Tekniken och bollbehandlingen är av hög klass men han är tempofattig och hindras av sin dåliga fysik. I många matcher i Allsvenskan har han mattats av redan efter 60-70 minuter och inte orkat bibehålla sin höga nivå i spelet matchen ut. I europaspelet är det ett ännu högre tempo än vad det är i Allsvenskan och frågan är om han orkar hålla uppe standarden mot de mer kvalificerade lagen.

Markus Rosenberg har varit strålande efter sommaruppehållet och har visat att han är en högklassig spelare. Det syns att han är en klass bättre än alla andra i själva spelet men han är och har alltid varit något av en målsumpare. Avsluten är inte alltid de bästa och han lever lite grand på att MFF ofta dominerar matcherna och att han får många chanser på sig att göra mål.
Det till trots, Rosenberg är förmodligen lagets viktigaste spelare och det är han som ska visa vägen för detta unga lag. Men för att det ska gå vägen ikväll finns det inget utrymme för misstag. Försvarsspelet måste sättas och offensiven får inte lida på grund av det och vice versa.

Är dock lite orolig för att man från MFF-håll uttalar sig i media om att endast ett 1-0 resultat räcker för att ta sig vidare. Man talar om att försöka hålla tätt bakåt så långt in i matchen som möjligt och sedan gå för ett avgörande mål i slutet av matchen. Eller att man ofta poängterar att endast ett mål räcker för att gå vidare. Den inställningen är farlig och kan spricka om Salzburg går på tokoffensiv och gör 0-1 och 0-2 tidigt i matchen.

Men jag hoppas att man har koll på läget och på den mentala biten och att man lyckas ta sig vidare till Champions League, för det vore guld värt för inte bara MFF, utan för svensk fotboll.


Ikväll håller vi tummarna - Framåt Malmö! 


MFF:s chanser i CL-kv...

0 Läs mer >>
 

Amin Nazari slog igenom som 18-åring i Malmö FF 2011. Han fick chansen av den dåvarande tränaren Roland Nilsson dagar före sin 18-årsdag och tog den. Med sin teknik och sitt spelsinne spelade han till sig en plats på min radar – och i Roland Nilssons startelva.

 

Jag är svag för sådana typer av spelare. Spelare med blick för spelet, spelare som ser ytor som ingen annan ser, spelare med ett spelsinne utöver det vanliga. Spelare med split vision.

Nazari öppnade upp ytor åt sig själv men också åt sina lagkamrater genom små och till synes enkla medel; kroppsfinter, anpassade bolltoucher efter situationen (hårda, mjuka, ner på marken, upp i luften, i olika riktningar) – och ögon i nacken, förstås. 

 

Tillsammans med hans äldre bror Omid Nazari, numera i Ängelholms FF, spelade han på det centrala mittfältet mot självaste AC Milan. Ett italienskt mästarlag med spelare som Gattuso, Ambrosini och van Bommel på mittfältet, och bröderna Nazari spelade stundtals ut de stora mästarna. 


  

 

Men den talangfulle mittfältaren med det goda spelsinnet var väldigt skadedrabbad vilket gjorde att hans genombrottssäsong förstördes och förkortades när han på sommaren drog på sig en knäskada. Säsongen därpå, 2012, stördes av följdskador och det blev minimalt med speltid; endast ett framträdande i MFF-tröjan, varpå han lämnade för Assyriska på lån hela säsongen 2013.

I Assyriska gick det upp och ner för Nazari. Bänkplatser varvades med en omskolning till högerback. Han glömdes bort och få visste vem han var. Varje gång jag nämnde Amin Nazari som en spännande ung talang – up and coming – fick jag oftast som svar: – Vem är det?

 

Till och med C Mores expert Jon Persson hade, före den här våren, ingen koll på den unge talangen:

"– Jag är jätteimponerad av Nazari. Han kommer från ingenstans och gör det jättebra. Det är en ny bekantskap för mig."

 

Ett bevis på hur bortglömd han varit.

 

Nu, tre år efter genombrottet, har han inför denna säsong återvänt till MFF – klubben han spelat för sedan han var fem år och klev in på fotbollsskolan. Den 18-åriga supertalangen har nu hunnit bli 21, karriären gick i stå och det blev inte den raketkarriär som det tycktes bli.

Han har efter en säsongsinledning med lite speltid och noll minuter de fem första allsvenska omgångarna, fått förtroendet och succesivt ökat speltiden varje inhopp till att få spela från start i Simon Therns frånvaro. Han har imponerat varje gång och tagit varje chans han fått av tränare Åge Hareide och har nu startat i tre raka matcher.

 

I en säsong med intensivt matchande med både allsvenskt spel och europaspel för mästarna från Malmö använder sig den norske tränaren av ett rotationssystem i laguttagningarna. Och med en relativt tunn trupp som Hareide förfogar över lär vi får se en del ungtuppar framåt sensommaren och hösten.

 

En av de som jag hoppas få se mer av då, är en 18-årig supertalang som hunnit bli 21.

 

Amin Nazari – talange...