Inför Argentinas premiär: Hatkärlek, brödraskap och rivalitet
Vid ett besök i Brasilien år 1909 avslutade Roque Sáenz Peña, som ett år senare skulle bli Argentinas president, ett rörande tal om förhållandet mellan de båda sydamerikanska länderna med meningarna: ”Allting förenar oss. Ingenting skiljer oss åt.”
På den tiden var det ganska vettigt, det den blivande argentinska presidenten sade. Tidigare konflikter länderna emellan hade varit över sedan flera decennium tillbaka, och argentinarna och brasilianarna hade till och med kämpat sida vid sida som allierade i Trippelallianskriget 1864.
Relationen mellan de två största länderna på den sydamerikanska kontinenten var varm, vänlig och utan någon som helst rivalitet.
Trots de spänningar man naturligtvis kunde förvänta sig mellan grannar och de två största giganterna på kontinenten, verkade det som om likheter och gemensamma grunder uppvägde de skillnader som skulle kunna generera rivalitet.
Det var mot denna bakgrund som fotbollen klev in i historien mellan de båda nationerna.
La Copa Roca skapades 1913 och var en återkommande match mellan Argentina och Brasilien. Matcherna spelades i en anda av brödraskap och var långt ifrån en källa till spänningar giganterna emellan. Istället var Uruguay Argentinas stora rival efter att man förlorat mot de i finalen i Amsterdam-OS 1928 och två år senare i det allra första världsmästerskapet någonsin, då Uruguay blev världsmästare på hemmaplan.
Brassarna ansågs då inte som någon stor kraft i den sydamerikanska fotbollen men när de kom igång tog de igen förlorad heder. De gick och vann tre VM-titlar 1958, 1962 och 1970 och lämnade Argentina och Uruguay så långt bakom sig att de inte längre ansågs som rivaler. Argentina mobiliserade sina krafter och vann VM 1978 och senare även 1986. Argentinarna blev nu en stormakt inom världsfotbollen igen och ansågs vara favoriter i varje mästerskap de gick in i. Och det var då som vändpunkten inträffade. Det varma och vänliga brödraskapet länderna emellan blev nu till en tydlig och skarp rivalitet.
Rivaliteten är dock endast knuten till fotbollen, men det förminskar inte dens grymhet. Den argentinske målvakten Edgardo Andrada sade att han i många många år hade svårt att acceptera det faktum att han var den som släppte in Pelés 1000:e mål i karriären.
La Copa Roca skapades 1913 och var en återkommande match mellan Argentina och Brasilien. Matcherna spelades i en anda av brödraskap och var långt ifrån en källa till spänningar giganterna emellan. Istället var Uruguay Argentinas stora rival efter att man förlorat mot de i finalen i Amsterdam-OS 1928 och två år senare i det allra första världsmästerskapet någonsin, då Uruguay blev världsmästare på hemmaplan.
Brassarna ansågs då inte som någon stor kraft i den sydamerikanska fotbollen men när de kom igång tog de igen förlorad heder. De gick och vann tre VM-titlar 1958, 1962 och 1970 och lämnade Argentina och Uruguay så långt bakom sig att de inte längre ansågs som rivaler. Argentina mobiliserade sina krafter och vann VM 1978 och senare även 1986. Argentinarna blev nu en stormakt inom världsfotbollen igen och ansågs vara favoriter i varje mästerskap de gick in i. Och det var då som vändpunkten inträffade. Det varma och vänliga brödraskapet länderna emellan blev nu till en tydlig och skarp rivalitet.
Rivaliteten är dock endast knuten till fotbollen, men det förminskar inte dens grymhet. Den argentinske målvakten Edgardo Andrada sade att han i många många år hade svårt att acceptera det faktum att han var den som släppte in Pelés 1000:e mål i karriären.
De brasilianska fansen däremot, tröttnar aldrig på att nämna att den ikoniska stunden av brasiliansk framgång gjordes på en argentinare.
Det är som en viss Diego Armando Maradona sade en gång i tiden: ”Mitt land älskar att slå Brasilien mer än något annat lag. Detsamma gäller för dem. De känner mer glädje över en seger mot oss än en mot Nederländerna, Italien, Tyskland eller någon annan. För mig, för oss, är ingenting så vackert som att besegra Brasilien.”
Roberto Perfumo, den gamle argentinske landslagsmannen på 60- och 70-talet, beskrev skillnaden mellan argentinska och brasilianska spelare och uttryckte en sorts avund för de brasilianska lirarna för att ”de har kreativiteten och lättheten av en samba, samt den ohämmade passionen och tekniska precisionen av en tango.”
Det är som en viss Diego Armando Maradona sade en gång i tiden: ”Mitt land älskar att slå Brasilien mer än något annat lag. Detsamma gäller för dem. De känner mer glädje över en seger mot oss än en mot Nederländerna, Italien, Tyskland eller någon annan. För mig, för oss, är ingenting så vackert som att besegra Brasilien.”
Roberto Perfumo, den gamle argentinske landslagsmannen på 60- och 70-talet, beskrev skillnaden mellan argentinska och brasilianska spelare och uttryckte en sorts avund för de brasilianska lirarna för att ”de har kreativiteten och lättheten av en samba, samt den ohämmade passionen och tekniska precisionen av en tango.”
Vidare sade han också att brassarna hade en annan relation till bollen. Att argentinarna använde den för att nå sina mål, medan brassarna använde den för personlig njutning. Perfumo menade att detta förhållningssätt till fotbollen handlade om livet i sig och sättet att vara. För argentinarna är fotboll tragiskt, för brassarna är det inte.
Fotbollshistorien mellan Argentina och Brasilien är, trots rivaliteten, fylld av beundran och respekt men också någon sorts hatkärlek.
Fotbollshistorien mellan Argentina och Brasilien är, trots rivaliteten, fylld av beundran och respekt men också någon sorts hatkärlek.
Eller som en argentinsk sociolog uttryckte det: ”Brasilianarna älskar att hata argentinarna, och argentinarna hatar att älska brassarna.”
De flesta vill se Argentina i VM-finalen mot Brasilien. Ikväll entrar de scenen för att försöka ta sig dit.
De flesta vill se Argentina i VM-finalen mot Brasilien. Ikväll entrar de scenen för att försöka ta sig dit.
skriven
Vi vill ha information om Argentinas motståndare ikväll!