Fotboll enligt Kenny

Supermatchen ”The rumble in the jungle” som alla talade om på förhand saknade inte målchanser men mellan chanserna var det ett oerhört lågt tempo matchen igenom. Förståeligt när man spelar i den hettan och luftfuktigheten mitt i Amazonas regnskog.

Var väldigt imponerad av Liverpool-spelarna Daniel Sturridge, Jordan Henderson och framförallt ynglingen Raheem Sterling. Sturridge var het och aktiv i anfallsspelet och var ett stort hot mot det italienska försvaret. Henderson, som kan vara lite upp och ner i prestationerna, gjorde det han skulle; vinna boll, spela enkelt och löpa mycket. Gör han det är han ett fullt dugligt komplement på ett centralt mittfält. 

Sterling var aktiv och inblandad i det mesta i Englands offensiv. Han var snabb, kvick, rörlig och vågade utmana Italiens ganska tröga försvarare. Fick spela centralt på det offensiva mittfältet och gjorde det bra och stod för en del fina passningar som skar igenom det italienska försvaret. 

Även Danny Welbeck gjorde en fullt godkänd insats och stod för fart och fläkt på kanten i de vassa kontringar England hade. 

Jag kan ge Roy Hodgson att han ställde upp med fart och ungdomlig entusiasm på de offensiva positionerna. Sterling, Sturridge och Welbeck var vassa i kontringarna och var nära att springa in något mål till. Men det jag inte kan förstå är varför Hodgson inte slängde in en nickstark Rickie Lambert i slutet av matchen? 

Har man inte kraft och energi nog att kunna spela sig till målchanser med tanke på värmen och luftfuktigheten så är det enklaste sättet att skapa målchans genom att slå inlägg och vinna eventuella andrabollar. Man skulle bytt in lagets bästa huvudspelare i Lambert och eventuellt lyft upp någon mittback för att få tryck på det italienska försvaret med inläggsspel. Dessutom när man har så vassa inläggsfötter i Steven Gerrard, Wayne Rooney och James Milner på bänken samt en vilt utmanande Sterling utanför straffområdet som kan komma till inlägg. Och när väl inlägg slogs, fanns det ingen engelsman som kunde vinna de, eller så var de inte på plats för att man inte hann in i boxen med tillräckligt mycket folk då de utgick från positioner utanför straffområdet med intentionen att kombinationsspela sig igenom. 

Nu var flera av spelarna så trötta att man inte hade energi nog att vara kreativ och kombinationsspela sig fram till målchanser. Kombinationsspel kräver ju mycket rörelser samt att man är klok i tanken, vilket är svårt med tanke på värmen. Flera av spelarna hade dessutom kramp. Jag kan så här i efterhand inte minnas någon vass målchans som England hade de sista 10 minuterna.

Underligt. En missbedömning av Hodgson. 

***
Italienarna var kloka i sitt spel och stressade inte i pressade situationer. Man spelade sig ur svåra situationer lugnt och behärskat och slarvade inte bort bollen. Energisnålt, vilket gjorde att man orkade hela matchen.

Den 35-årige Andrea Pirlo imponerade och visade att gubben höll i den svåra värmen. Unge Marco Verratti fick starta bredvid sin läromästare men övertygade inte alls på samma sätt som i PSG. Han och Pirlo är två likadana spelartyper och det är möjligt att de spelar ut varandra när de söker samma bollar och ytor. Verratti spelade mest ett alibispel med korta, enkla passningar och hade inte den pondus i spelet som han har i PSG, där han är navet i uppbyggnadsfasen och alltid söker boll. Nu sprang han i tomma intet i passningsskuggor många gånger och när han väl visade sig fick han inte bollen då man hellre sökte Pirlo.

Desto bättre gick det för PSG-kamraten Salvatore Sirigu som gjorde en stark insats i det italienska målet. Han agerade med stor pondus och stod för ett antal fina räddningar. Stärkte sina aktier om att få starta även när Buffon är tillbaka från skadan. 

*** 
Imponerande insats av Colombia mot Grekland. Grekland som är som Johanna Frändén uttryckte det i TV-rutan ett ”kroniskt osexigt lag” men som ändå har ett par namnkunniga spelare. Dock räckte man uppenbarligen inte till mot ett friskt offensivt satsande Colombia utan storstjärnan Falcao.

Det var härligt att se deras frejdiga offensiv med energi, fart och teknik. 

***
Otippad seger för Costa Rica mot ett Uruguay utan skadade stjärnan Luis Suárez. Men man gjorde det bra och var vassa i anfallsspelet. Celso Borges var stabil och det är alltid kul att se svenskbekantingar i VM.

Uruguay och framförallt Edinson Cavani saknade inte chanser och det är märkbart att han har haft en lite tyngre säsong bakom sig. En Cavani i storform hade gjort mål från alla möjliga vinklar och med Suárez skadad är det klart att det påverkar laget.

***
Det var som jag befarade. Japan är i sina allra bästa stunder ett lag som kan konkurrera med vem som helst, åtminstone offensivt. Fint ledningsmål av Keisuke Honda som visar prov på lite av de kvaliteter man har offensivt.
Den stora akilleshälen är defensiven och det såg man tydligt i matchen mot Elfenbenskusten. Japanerna som är lite kortväxta i defensiven klarade inte av att hantera afrikanernas inläggsspel mot de stora och starka Drogba, Bony och Yaya Touré.