VM-festen är igång!
Världsmästerskapet i fotboll 2014 är äntligen igång. Att se de brasilianska spelarnas tårar inför matchen – det måste vara en fantastisk känsla för de att få stå stiga in på planen och spela ett VM inför hemmapubliken. Och nationalsången var mäktig. Att nästintill hela arenan tar i för full hals för sin nation, för sitt lag – underbart!
Brassarna var darriga och märkbart tagna av stundens allvar i början av matchen, vilket är förståeligt. Spelet var knackigt och man tappade väldigt många onödiga bollar. Hade bara Kroatien haft kvalitet nog att förvalta de hade det blivit mer än bara 1-0 för kroaterna.
Marcelo var darrig under stora delar av matchen och självmålet var givetvis inte roligt. Dani Alves var inte heller den Alves vi är vana vid att se i Barcelona. Tyckte att det var lite underligt att han utgick från en så central position som han ändå gjorde. I uppspelsfasen tryckte han ofta inåt och agerade nästan central mittfältare istället för den kantslickare han ofta är i Barca. Kanske var det en medveten strategi av Scolari?
Centertanken Fred stod för en mycket blek insats. Han såg tung och trög ut och var inte alls med i matchen. Deltog inte i spelet och när bollen väl kom in i straffområdet var han inte där. Han gjorde en insats under hela matchen, och det blev matchens mest omtalade situation. Effektiv? Möjligt.
Jag blev positivt överraskad av kroaternas spel. Visserligen hade de ett på förhand ganska namnkunnigt och starkt lag men med kvalhistoriken där de med nöd och näppe tog sig till VM via playoff och en avstängd Mandzukic trodde jag inte att de skulle stå sig så bra mot ett Brasilien framhejat av hemmafansen. Kroatien hade kommandot i stora delar av matchen och var värda mer.
Visst kan man tycka att de japanska domarna rånade de på en poäng eller till och med tre, men ska vi vara ärliga så har domarna ett jäkla svårt jobb att hantera. Det är inte så enkelt för de att alltid göra rätt bedömning i alla situationer och det är lätt att sitta hemma framför TV:n med tillgång till en rad repriser från alla möjliga vinklar och sedan bli irriterad, klaga på domaren och skrika "Domarskandal".
Lite nyanserad får man ändå vara, kan jag tycka.
Dock undrar jag, varför är det inga straffområdesdomare med i denna turneringen? Det hade säkerligen underlättat i bedömningen just i den straffsituationen.
***
Ikväll är det de regerande världsmästarna Spaniens tur att gå in i turneringen då man möter Nederländerna. Det blir alltså en repris på den heta VM-finalen 2010. Intressant. Sätter Nigel De Jong dobbarna rätt på Xabi Alonsos bröst igen?
***
Även Chile premiärspelar inatt mot Australien. Man har ett ganska namnkunnigt lag ändå med spelare som Mauricio Isla, Alexis Sanchez, Gary Medel och inte minst Arturo Vidal m.fl.
Tror att Malmö FF:s Miiko Albornoz är nära en startplats för det chilenska laget. Man kommer inte från Allsvenskan som relativt okänd med nästintill noll erfarenhet av internationell toppfotboll och går rakt in i en VM-trupp och samtidigt tilldelas tröja nummer tre.
Nu är det givetvis så att ett lågt tröjnummer inte per automatik innebär en startplats för en spelare, men det är ingen vild gissning att han är nära till att få starta sett till hans orädda spelstil och att han kan gå in på flera positioner i laget. Blir spännande att följa hans framfart i VM och gör han det bra blir det förmodligen svårt för MFF att behålla honom.
***
Den yngsta spelaren i denna VM-upplagan är Kameruns Fabrice Olinga, 18 år och en månad ung. Kamerun som även de premiärspelar ikväll, mot Mexiko. Får Olinga spela i turneringen blir han den nionde yngsta spelaren i VM:s historia.
Dock är det inte poängen med det hela. Det intressanta är att det finns tre (!) kamerunier före honom på topp tio-listan över VM:s yngsta spelare genom tiderna: Samuel Eto'o (17 år och tre månader), Salomon Olembe (17 år och sex månader) samt Rigobert Song (17 år och elva månader). Anmärkningsvärt.
Nordiskt bidrag på topp tio-listan? Christian Eriksen på en 10:e plats, 18 år och fyra månader ung i VM i Sydafrika 2010.