Fotboll enligt Kenny

”Fotboll är det som gör små nationer stora,” sade den förre kameruanske storstjärnan Roger Milla en gång i tiden, angående fotbollens kraft och förmåga att ena nationer och sätta små nationer på världskartan. Det är genom magin i denna vackra sport som en spelare kan lyfta hans/hennes hemland till den globala scenen. Men på grund av att vissa var födda i ”små nationer” med mindre konkurrenskraftiga landslag, fick de aldrig chansen att uppleva ett stort mästerskap värdigt deras talang.

Nordirländaren George Best kan man väl anse levde upp till sitt namn. Han blev en av sportens allra största legendarer, men det var snarare på grund av hans framgångar i klubblaget Manchester United än i det nordirländska landslaget. Han dominerade fotbollen i en tid då The Beatles också dominerade musiken och fick smeknamnet ”den femte Beatlen” och fick priset för Europas bästa spelare 1968. Best gjorde nio mål på 37 landskamper men var mest framgångsrik med ”The Red Devils” där han gjorde 115 mål på 290 matcher och visade förutom det också glimtar av skär genialitet genom åren.

Han anses fortfarande av många vara den bästa spelaren någonsin från de brittiska öarna och kommer alltid att vara ihågkommen i sin hemstad Belfast, där hans begravning följdes av över 300 000 människor.

Stadens flygplats döptes om i hans ära, sedlar med en bild på honom trycktes och bland lokalbefolkningen myntades uttrycket: ”Maradona bra – Pelé bättre – George Best.”

I en annan del av de brittiska öarna ligger Wales. En nation som är mest känt för sina framgångar i rugby än i fotboll, men som har producerat rätt mycket fotbollstalang. Ian Rush är en hjälte bland Liverpool-fansen, medan Mark Hughes och Ryan Giggs är två hyllade legendarer bland Manchester United-supportrarna. Rushs 28 mål för Wales och 346 för Liverpool är rekord som står sig än idag. Men trots sina framgångar i klubblagen kunde ingen av de leda sitt Wales till ett stort mästerskap.

 

Finlands bästa spelare genom tiderna, Jari Litmanen, är en annan storspelare som inte lyckades leda sin nation till internationella framgångar. Finländaren skördade stora framgångar i sin klubblagskarriär med spel i bland annat Barcelona, Liverpool och Ajax där Champions League-titeln med Ajax 1995 var höjdpunkten i karriären. Det offensiva mittfältsgeniet ansågs vara en av världens absolut bästa på sin position när han var som bäst, och blev utsedd till Finlands bästa spelare hela nio gånger. Litmanen hann med att göra 32 mål på 137 landskamper under sin landslagskarriär som sträckte sig över fyra decennium (1989-2010), men lyckades alltså aldrig kvalificera sig till ett mästerskap.

 

Mer Norden. Islands Eidur Gudjohnsen hade samma dilemma med att han spelade för ett land som inte var konkurrenskraftigt nog samtidigt som han gjorde enastående insatser för bland andra Chelsea och Barcelona. Den mångsidiga isländaren är med sina 24 landslagsmål landets meste målskytt genom tiderna och var nära att kvalificera sig till VM senast, men misslyckades i playoff mot Kroatien. Gudjohnsen blev för övrigt historisk när han 17 år gammal gjorde landslagsdebut och som avbytare bytte av sin far, Arnor.

 

Sist men inte minst George Weah. Liberianen hade en fantastisk karriär och gjorde stora avtryck i Europa. Han upptäcktes och togs först till Europa av Arsene Wengers Monaco innan han fortsatte karriären i Paris Saint-Germain och Milan där han var mycket framgångsrik. Liberianen blev 1995, som första afrikan, utsedd till världens bästa spelare av FIFA och vann även Ballon d'Or samma år. Han var onekligen Liberias största och enda stjärna.

Men trots att man hade en sådan superstjärna som Weah, lyckades man inte kvalificera sig till ett stort internationellt mästerskap även om det var nära i kvalet till VM 2002 där man slutade tvåa, en poäng bakom gruppsegrande Nigeria.

Weah har inte bara varit betydelsefull för sitt landslag och satt Liberia på världskartan, han har också varit betydelsefull för sitt land och har efter karriären engagerat sig i landets politik och ställde bland annat upp i presidentvalet 2005, där han förlorade.