Fotboll enligt Kenny

0-2 och en ”hedersam förlust”, som det så fint heter. En förlust är en förlust men Malmö FF var ju stundtals väldigt bra och det är klart att man är besvikna över att inte få med sig åtminstone en poäng. Det såg ganska stabilt ut matchen igenom för MFF:s del, även om jag tror att Atlético Madrid slog av på takten och tempot när man hade 1-0, medvetet eller ej.

Matchen var relativt jämn där MFF hade perioder där de tryckte på, speciellt när man jagade kvittering. Man hade bollinnehav, kunde ha lite längre anfall även om det stora delar var svårt och att man fick jobba hårt för att skapa chanser, till skillnad från spanjorerna som kunde ta sig igenom Malmös försvar till synes ganska enkelt.

Men det saknades inte chanser framåt. Tinnerholm hade ett par lägen, Rosenberg en i stolpen, Forsberg någon kontringschans och framförallt straffsituationerna. Nu tycker jag inte att Kiese Thelins straffsituation var direkt solklar som många vill få det. Han drogs utanför och trillade in i straffområdet. Men handsen på Rosenbergs frispark är det inget snack om. Handen och armen är där den inte ska vara och då är det solklar straff. Möjligt att domaren missade den, att han stod i en position där handsen inte var synlig. Men Om han såg den, ja då är det en dundermiss att inte blåsa straff.

Försvarsmässigt var det ok, man gick bort sig vid några fåtal tillfällen, två av de ledde till målen, men var överlag ok. Ricardinho är det tydligt att han har brister i defensiven, och har alltid haft. Han saknar aggressivitet, är ofta ur position och är inte följsam i defensiven. Det märks kanske inte i Allsvenskan men i dessa matcher mot betydligt bättre motstånd blir det extra tydligt. Vänsterkanten med Ricardinho och Forsberg är Malmös svaga länk och det är oftast där motståndarna attackerar också – och kommer igenom.

Robin Olsen användes väldigt ofta i tillbakaspelen, trots att man var medvetna om hans lårbekymmer. Ok att man kan tvingas till tillbakaspel i pressade situationer, men det jag har synpunkter på är att man väldigt sällan hjälpte Olsen genom att komma ner och möta boll alternativt bredda ut på kanten för att erbjuda passningsalternativ, utan istället tvingade honom till att göra långa utsparkar. Först och främst riskerar man att slå upp lårskadan ytterligare, vilket man var medvetna om. Och sedan riskerar man ju, när Olsen inte har full funktion i benet, att skicka bollen rätt ut i ingenstans till en Atlético-spelare. Det är för mig obegripligt när man är medvetna om hans bekymmer att inte erbjuda passningsalternativ oftare än vad man gjorde utan tvingade honom att skicka långt. Och det fanns möjligheter att komma ner och möta och erbjuda passningsalternativ, flera gånger.

Jag begriper inte heller varför Åge Hareide väntade med att göra sina byten. Vid ställning 0-1 och även 0-2 fanns möjligheter att byta in nytt och fräscht i jakten på kvitteringen. Istället väntade han med bytena (bortsett från Kroon som ersatte skadade Johansson) till slutminuterna innan han slängde in Simon Thern.
Jag ville redan i första halvlek se Thern göra ett inhopp ganska snabbt, antingen i halvtid eller tidigt i andra halvlek, då jag först tyckte att Magnus Eriksson inte gjorde vad han skulle som högermittfältare. Han var ofta ur position och tvingade vid några tillfällen Kiese Thelin att komma ner och hjälpa till i defensiven. Eriksson agerade varken högermittfältare eller anfallare när Kiese Thelin kom ner och lämnade Rosenberg ensam längst fram. Möjligt att han fick instruktioner om att centrera och flytta över mittfältet för att understödja den svaga vänsterkanten, men han lämnade en gigantisk yta för Tinnerholm att ensam jobba på och det var tydligt att det var lite för mycket för honom. Högerbacken tröttnade redan efter en kvart, fick visserligen nya krafter efter pausvilan och var bra i andra halvlek, men tröttnade i slutet. Därför ville jag se ett byte på Eriksson mot Thern som är en kvickare och mer boll- och positionssäker mittfältare än Eriksson som dels kan hjälpa till i defensiven men även är kreativ och kapabel att uträtta lite nyttigt i offensiven.

När sedan Johansson gick sönder hoppades jag på att få se Thern. Men han fick inte hoppa in utan Hareide valde Kroon som gick in till höger på mittfältet, puttade in Eriksson centralt och Halsti ner som mittback. Visst, en okej rockad och Kroon var bra.

Sedan gjorde Atlético 0-2 och det märktes att Forsberg började tröttna, vilket han ofta gör i matcherna, och uträttade inte mycket. Då såg jag en möjlighet för Hareide att byta in Thern istället för Forsberg men Hareide väntade med bytet tills slutminuterna vilket jag inte förstår. Vad är syftet med att byta med fem minuter kvar av ordinarie matchtid när han kunde gett en frisk och fräsch Thern 15-20 minuter till att försöka skapa något och vända matchen? Vad ska Thern uträtta på fem minuter, vid ställning 0-2? Det är ju inte så att Thern är betydligt mycket sämre än övriga i startelvan. Varför inte låta honom få komma in och försöka ändra matchen? Speciellt när många började bli trötta, även Atlético-spelarna. Obegripligt och den enda missen Hareide gjorde i en annars bra insats mot ett bättre lag.

Anton Tinnerholm imponerade och börjar bli landslagsmässig. Det syntes tidigt i somras att det var ett bra nyförvärv MFF hade gjort och han stod för bra insatser med en härlig offensiv i de inledande matcherna. Han har utvecklats ytterligare under hösten och det är nog bara en tidsfråga innan han blir högaktuell för en landslagstrupp. Dock har han en del att jobba på i defensiven, men har höjt sig på den biten under hösten och gårdagens stabila insats är ett stort steg framåt från den lite skakiga defensiven borta mot Juventus. Personligen håller jag honom högre än Elfsborgs Johan Larsson, som många skriker efter i landslaget. Larsson är visserligen vass i offensiven, men har stora brister i defensiven som kanske inte märks i Allsvenskan men som är essentiellt om han ska vara med och konkurrera i landslaget.

Det var roligt att se MFF stå upp mot ett så pass bra lag som Atlético, fjolårsfinalisterna och de regerande spanska mästarna. Men på något sätt tycker jag ändå att Atlético fick matchen dit de ville och kontrollerade matchen ganska väl, trots att man periodvis släppte kommandot till Malmö. Det är som min pappa (av alla) brukar säga: ”Fotboll handlar om att inte förlora. Så länge du inte förlorar är det bra. På bortaplan spelar det ingen roll hur det ser ut, men på hemmaplan måste du vinna.”

Och det ligger väl någonting i det och var väl så det var igår. Atlético såg hyfsat nöjda ut med 0-0 och spelade efter de förutsättningarna. Tog sig fram i banan och skapade ett par chanser relativt snabbt och enkelt när det väl föll de i smaken, ungefär. Gjorde 0-1 och drog sedan ner på tempo och intensitet. I andra halvlek fortsatte de på den vägen och lät Malmö ta kommandot, tog bollen och kontrollerade den på offensiv planhalva emellanåt och skapade någon chans här och var. Gjorde sedan 0-2 och spelade sedan efter det, typ.

Men visst, jag är inte dummare än att jag förstår att Malmö var bra. Malmö hade kommandot stora delar av matchen och hade perioder där man tryckte på hårt. Men det är ändå Atlético Madrid och inte vilka som helst. Man kan ju inte förvänta sig att MFF ska vinna matchen mot ett sådant motstånd. Men man kan ju hoppas och tro, det kan man. Och de gjorde en bra insats, ändå.

För att citera min pappa (av alla) inför matchen: ”Malmö kan få en poäng. Och då är jag jävligt generös.”

Man kan ju tycka att MFF stundtals var bättre än Atlético och kanske, möjligtvis, om allting hade stämt, till och med hade vunnit matchen. Men när allting sedan ska avgöras ser man ändå kvalitetsskillnaden och det är väl det som det handlar om i fotboll. När det ska avgöras så är Atlético Madrid bättre, sedan hur det ser ut i resterande delar av matchen spelar ingen som helst roll så länge du är bäst när det avgörs. Och det var väl det Atlético var, och det är väl det som fotboll handlar om – egentligen. Att vara bäst när det gäller, när det avgörs, när det ska göras mål. Sen hur det ser ut övriga 95% av matchen spelar ingen roll, så länge du vinner matchen.